EU e-Privacy Directive

Denna websajt använder kakor för att autentisiera, navigera och andra funktioner. Genom att använda vår websajt, går du med på att det placeras denna typ av kakor på din enhet.

Visa Integritets Policy

Visa Europeiska Integirtets Direktivet

Du har förnekat kakor. Detta beslut kan ändras.

Du har tillåtigt att kakor placeras på din dator. Detta beslut kan ändras.

inga-Lill skriver

Klev upp kl.5.00 söndag morgon för att åka till Kolmården på VARGBESÖK. Resan gick bra trots snöfall och hala vägar. Vi anlände ett par minuter före utsatt tid kl.10.15. Tillsammans med de andra åkte vi till varghängnet. Höga staket och sluss in till vargarna. Fick lite instruktioner om hur vi skulle bete oss.När vi kom in genom grindarna fick vi genast syn på vargarna. Dem satt högt upp och spanade på oss. Per vår guide ropade på dem.Modig, en av dem kom genast ner och hälsade på oss allihopa. Vi satte oss på huk och Modig gick runt och nosade av oss alla. När det var avklarat började han att yla och då kom även den andra vargen. Han kallas Tvåan. Modig är Ettan. Det är en mäktig upplevelse att vara så nära vilda djur, speciellt vargar de är trots allt rovdjur. De här två herrarna var mycket sociala. Alla fick klappa på dem och kela hur mycket man ville. Vi gick runt en promenad och de följde med som hundar. Båda två ylade långa konserter för oss flera gånger. När det var slut på tiden visade de oss vägen till utgången. När vi kom fram till grinden hörde vargarna Miranda skälla i bilen. Dem blev minst sagt intresserade. Det var en mäktig upplevelse att besöka vargarna. TACK  Patrik för det. Din julklapp till familjen 2009. Resan hem var inte lika trevlig. Celine blev helt plötsligt dålig och kräktes i bilen, det har aldrig hänt tidigare. En dam klev rakt ut i vägen framför bilen, som tur var hann Göran veja. Nästan hemkommna var det så halt i en rondell att det inte gick att styra. Vi höll på att kana rakt in i en lycktstolpe men vi klarade oss. Hu, vilken hemfärd. Väl hemma fick hundarna mat. Celine åt knappt hälften sen var det nog. Hon ville ut. Sprang ut och in några gånger och var allmänt orolig. Hela hon skakade som ett asplöv. När Micke och Patrik skulle åka hem ville hon ut med dem. Hon hann ite ut utan kräktes igen. Inne, stackars lilla Celine. Hon mådde inte bra. Efteråt verkade hon repa sig så senare på kvällen var hon som vanligt igen. Båda hundarna var jättetrötta efter vår långa utflyckt.