Ilifo's Kennel

I går kom det brev på posten, där stod att askan efter min hund fanns att hämta på Djurkliniken.
När jag kom dit blev jag visad in i ett undersökningsrum, undrade varför.
När veterinären kom med urnan förstod jag, varför. Det var som att få ett slag, luften bara gick ur mig.
Det gick nog först då upp för mig att Ninja aldrig mer kommer hem. En förlamande sorg slog mig.
Tårarna bara rann. Veterinären anade nog hur jag skulle reagera. Det var skönt att vara i ett eget rum.

Livet måste gå vidare även om det känns tungt. Det finns ju fortfarande glädjeämnen, såsom Simon, Celine och Miranda. Dom är ju för tokiga. Celine och Miranda har många roliga upptåg för sig. Miranda är klart värst av dem. Hon kan springa runt en plastkruka som en galning. Varv efter varv. Krukor är föresten bland det bästa hon vet. Vi misstänker starkt att hon varit krukmakare i ett tidigare liv. Hon gräver ju förståss också en hel del.
Valpkursen vi går på funkade inte så bra sist. Lilla damen var väldigt okoncentrerad, hoppas det gått över till på söndag.                       
Kursen i lappteknik jag går på är otroligt rolig. Nu har jag sytt ihop alla blocken i mittpartiet. Det blir så jättesnyggt. Jag känner stor lust att fortsätta hela tiden. Längtar till nästa gång.
Nästa lördag är det Scrapbookingmässa i Växhuset i Västerås hela dagen. Där ska jag vara med
I kväll kommer Micke och Patrik. Dom blir kvar till i morgonkväll. Vi brukar alltid ha trevligt tillsammans. Det ser vi fram mot.